carrohanslofwa.blogg.se

Jag tänkte ta och berätta lite om några händelser som jag varit med om som får mig att må dåligt!
tänker fatiskt ta en grej om dagen tills jag skrivit allt.. detta gör jag mest för att jag ska få skriva av mig 

jag bodde tidigare på Ett LLS boende i falun men jag började må sämre och sämre och behövde därför göra en större och bättre utredning, så vi fick info om att det fanns ett ställe i bollnäs där dom kunde göra utredningar och samtigt bor och där skulle man bo max 4 månader. dom kom till boendet på ett besök och dom fick info om mitt psykiska ohälsa men det var inget probem dom lovade att kunna ge mig stöd i min ät problematik samt mitt självskadebetende och sa att det var lungt där och att skulle trivas.. fick ett första intryck av den personalen som skulle bli min näransvarig som var med men det kändes inte alls bra,  men jag ville ge det en chans..

så jag skulle helt enkelt säga upp min lägenhet och packa och flytta jag kände att jag ville ge det en chans och visste att det sedan skulle bli familjehem eller boende igen efter detta,

Jag flyttade dit den 16/11-14 min första tanke där var att det var rörigt bråkigt och inte alls som jag hade fått info om, och dom KUNDE inte något om min problematik alls, jag kämpade på med maten och månaden gick..

inget kändes bra och jag ville verkligen där  ifrån, under tiden gör jag min utredning..

i december ber jag om permis under jul för att träffa släkt och vänner och det får jag.. så jag tar tåget till falun och är där under jul, det funkar jag mår okej men dagen innan jag åker hem börjar jag att må dåligt jag skär mig när alla andra sover och mår hemskt.. lägger om det så gott jag kan.. dagen efter lämnade familj av mig vid tåget och jag skulle tillbaka till helvetet Bollnäs, på tåget mådde jag shit och skärde mig även där på toaletten..

hade svårt att få stopp på blodet men det gick..

väl framme i bollnäs station mötte 2 vårdare upp  mig vid tåg stationen..

åkte dit och ber att få prata med en sjuksköterska berättar att jag skurit mig och tror det behövs läggas om..

får det omlagt men ingen kollade vad jag hade med mig i väskan trots att jag skurit mig..

dagen efter ska det tas blodprov jag hatar nålar och bli stucken.. 

och ber om embla plåster får till svar av en sjuksköterksa:

Varför ska du ha det? du skär dig själv så det beövs inte..

så han får ta blodprov utan embla...

jag blir ledsen och funderar på varför hen sa och gjorde som hen gjorde..

nyår firas där och det händer inget speicellt minns att jag lägger pussel och tittar ut medans det andra äter mat och fikar jag vill inte äta det gav mig ångest,  gruddlar och mår inge bra av att få fira nyår på detta hemska stället.. 

och som vanligt på kvällen blir det bråk då det flesta patienter är utåtagerande. jag kände mig som ett undantag där, ingen ANNAN där hade ätstörningar eller självskadebetende..

i jan mår jag shit och skär mig ganska rejält.. det läggs om sen blir det inget mer av det..

det tar inte ens av mig rakbladet.. 

jag minns att jag inte vågade vara ute på avdelningen så mycket då det alltid var bråkit..

men när jag skulle titta på tv så var jag tvungen att gå ut och lika när jag skulle försöka äta..

det var en vardag att patinterna hade sönder saker och var utåtagerande emot personalen..

i feb fyller jag år och bjuder på tårta och får sedan besök av mina småsyskon!

vi går på stan och njuter av att faktiskt få ses, 

återtillbaka till avdelningen jag börjar må dåligt igen..

gör illa mig igen och får höra av en skörerska..

Varför gollar du dig,  har du gjort så nu igen.. Och suckar...

läggs om och inget mer med det..

den 12/3-15

sitter jag i soffan som vilken torsdag som helst, säger till 2 av personalen som sitter i soffan brevid mig att det är torsdag och att man självklart ska se på familjen annorlunda.. en med patient säger til mig att du får inte titta å det för jag ska se på en annan kanal, jag svarar snällt det går inte för det är redan bestämmt att vi sa titta på familjen annorlunda, hen säger att jag är dum i huvudet och slår mig med knytnäven ett hårdslag..

jag var borta några sekunder innan jag börja grina och få sjukt ont.. höll handen för ögat men visade persnalen som satt i soffan och såg händelsen, se bild nedanför sen, in på undersökningsrummet minns att jag får is för ögat men jag är så ledsen och skriker JAG ÄR rädd jag orkar inte mer.. minns att det är 1 sjuksköterska och 2 skötare inne där, 2 skötare försöker hålla mig still medan sjuksköterskan försöker ha is på ögat som är rejält svullet och blått.. Hen som slagit mej får rums begräning får inte lämna rummet under kvällen.

jag försöker äta kvälls fikat men är så ledsen och har så ont att det bara går inte får en värk tablett och vill gå och sova. så jag försöker lägga mig vaknar igen vid 22 men värk och smärta går upp och sätter mig med nattpersonalen fram til 2 på natten får mer värktabletter och mer is.. Jag har hemska smärtor och har hemskt ont.. dagen efter på fredagen ringder sjuksköterskan till vårdcentralen/akuten för vi behöver in för att dokumentera skadan jag fått på ögat,  det tas foto på mitt öga och kolllar så att synen inte är nedsatt på ögat,

lite nedsatt på ögat och vi vet inte om det beror på att ögat är så svullet,  men det behöves göras en skickt rönken och jag som har sånna svårigheter med trånga utrymmen vi provar att göra det men jag har total panik och det går inte att ligga still det är trångt och det känns hemskt..

tillslut säger rönken pesonlen att gå tillbaka till akuten för att få lugnande direkt i blodet 

får en hel del och blir rätt ner drogad.. då går det..

jag klarar mig ganska bra.. men det smärtar och nu börjar det påverka mig psykiskt..

när vi är tillbaka så är hen ute på avdelningen och jag är jätte rädd.. vill vara på mitt rum..

så fort hen kommer i närheten bakar jag och flyttar mig pga av alla rädsla..

händelsen polisanmäls ( och nu ska jag på rättegång snart angående detta)

i april ska vi åka till bus palatset som alla tisdagar vi är 4 patienter. jag ser fram emot detta och är glad över att komma iväg.. vi hinner leka och hålla på där.. när plöstligt en patient springer ut och personlen efter dom får tag på hen, hen sparkar mig på benet jag börjar grina jag är rädd.. vi åker tillbaka till avd..

och rädslan kring händelsen i mars sitter i fortfarnde..

i slutet på april ber jag läkaren om en permis säger att jag mår bra och behöver träffa syskonen..

det får jag men var inte riktigt så jag tänkt.. jag Tar en överdos.. hamnar på akuten i falun 

hamnar på medicin och läger är kritiskt första timmarna..

när jag fått all motgift blir jag tvångs inlagd på psyk avd 60 

blir lovad av soc att jag inte behöver åka tillbaka till bollnäs..

jag är rädd för denna person som slagit mig och hen som sparkat mig..

det blir en vårdplanering efter 2 veckor..

när jag kommer in på vårdplaneringen skriver dom av mitt LPT och där sitter PERSONAL från bollnäs och jag är tvingad tillbaka med tvång.. mår shit och börjar krångla rejält med maten får matstöd vid vissa måltider bara .

i juni åker vi till en dagligverksamhet ca 2 mil från avdelningen..

ska klä på mig jackan och ber en person att baka så jag kommer förbi så blir jag slagen av hen.. 

asså 3 personer på loppet av 3 månader...

blir ledsen förtvivilad denna händelse polisanmäls men den läggs ner..  hen slog mig dock med öppen hand

i början på juli får jag reda på att jag ska kolla på ett familjehem i dalarna..

JAG BLIR ÖVERLYCKLIG JAG KOMMER IFRÅN HELVETET efter 8 månader.

får flytta dit men blir inte som jag tänkt det blir lurad av andra som bor där..

börjar därför må dåligt och gjorde illa mig som gjordes att jag behövdes rönkas.. panik igen där..

blir sen INLAGD PÅ lpt..

och ja sen dess har jag varit här och väntar nu på att få komma här ifrån..

 

Nu kommer bilderna...